Forever alone.
Det är så himla tydligt att jag inte har några riktiga homies längre. Alla har sina egna gäng, och så kommer jag där - en liten jäkel som dras mellan alla. Jag är med folk från parallelklasser, dras mellan gäng i min klass. Jag passar inte in någonstans.
Återigen ställer jag mig då frågan - är det mig det är fel på? Kan jag inte hålla mig till ett par homies? ATM, har jag nästan inga nära vänner. Bara en massa flyktiga. Inga som jag kan sitta uppe och snacka hela natten med, bara sådana jag kan sova över hos. Åh. Vad är det för fel på mig?
Är det så att ingen vill vara med mig hela tiden, för att jag är påfrestande? Fet? Ful? Är jag så äcklig att det inte går att vistas utomhus med mig? Är jag verkligen så hemsk? Svaret på frågan är JA. Jag är så hemsk. Hur kommer det sig annars att det alltid är just de fyra, eller de tre, de två? Jag fins inte alltid med. Det lilla gröna monstret river i mig, det sliter, biter, drar. Det förstör mig inifrån. Det river upp ett stort hål i min bröstkorg, ett hål som redan växt sig för stort. Ett hål som inte kan lagas.
Det är de fyra - de fyra ska åka på roadtrip i sommar, till deras olika landställen. Jag har också ett landställe. Hallå? Någon? Nehe. Ni fyra. Som vanligt. De fyra firar varandras födelsedagar. De fyra tackar varandra. Jag fick inget tack, trots att jag också var en av de som fixade. Jag fick inget tack. Bara ett hejdå. Varför bjuder ni ens in mig någon gång ibland? Det är ju så tydligt att ni inte vill ha mig där. Det är så tydligt att jag inte är önskad. Jag vill bara bort här ifrån. Nu, tack. Ner till släkten, Skåne, sommarvärmen. Ner dit, där jag kan börja om. Sluta faila som jag gör nu. Jag vill inte vara femte hjulet längre, även om det alltid är det jag blir. Femte fucking hjulet, den som alltid blir över. De har redan delat upp sig två & två. Så kommer jag där och förstör. Förstör deras fina parindelning. Förstör är det jag gör bäst, det är det jag är bra på.
Kanske borde jag bara försvinna. Bort. Från allt. Från er. Kanske skulle det bli lättare. Ni skulle slippa låtsas gilla mig, för jag skulle inte finnas mer. Ni skulle sluta behöva fakea. Låtsas. Leka. Spela teater. Ni skulle kunna vara som vanligt. Utan en tanke på mig.
Orkar inte mer.
Postat av: Nathalie
Wow.. har också särdär. Verkligen. Känner igen mig så jävligt mycket!!! Du verkar som en jätteskön person, jag finns att snacka med om du har lust. Kram. <3
Postat av: together in paris
du vet väl att det inte är så? skulle du fråga dem skulle dem säga att du fattat allting fel ♥♥♥