Orkar inte, behöver bara skriva av mig. Jag mår dåligt, idag är ingen bra dag. Inte alls.
Imorse åt jag frukost. Ett misstag. Även om jag endast åt en dl yoghurt på 85 kcal, kom jag på att jag hade hkk. Och att jag var tvungen att gå. Där trodde jag att det skulle bli köttfärspaj, men nej. Det blev pizza. Tre olika. Eller ja, fyra för att vara exakt. Och man skulle äta en bit av varje, det vill säga.. innan lunch hade jag fått i mig minst 600 kcal. 600. Sexhundra. Redan där mådde jag dåligt. Ana grät. Greger var nöjd.
Senare, kom i alla fall en bra sak - nu har jag MVG i alla NO-ämnena. Grattis till mig, alla nöjda? Nej. Jag skulle givetvis försöka få MVG i musik också, bara.. för att jag ville. Om jag inte provat, hade jag mått dåligt över det med, så varför inte? Så där satt jag. I två timmar. Ibland pratandes med en kille i min klass, ibland sjungades för mig själv. 5 gånger sjöng jag för min lärare. Men nej. Fuck it, orkar inte. Tårarna var seriöst nära på att komma efter femte gången.
"VG+, helt enkelt" var min musiklärares kommentar. Många grova tankar fanns i mitt huvud atm, och tårarna var såhär nära på att komma. Verkligen. Nära. Jag kände dem. Men jag ville inte gråta. För guds skull, det var bara ett betyg. Kan vi ju låtsas.
"Är allt okej?" var hans följdfråga. Men nej, det är inte okej.
"Ja."
Sedan gick jag, surandes och kunde endast koncentrera mig på att inte börja gråta i skolan av alla ställen, mot skobutiken som var mitt nästa mål. På vägen gick jag förbi Buylando, och vad är bättre än att tröstäta? Att inte göra det. Men så tänkte ju inte jag. Inte Greger heller. Godis köpte jag, åt upp allt. Sedan, i skobutiken, provar jag två par skor. Väger mellan dem. Och de jag ville ha mest, mina små älsklingar - passade inte. Ångest och skit. Var seriöst kär i de skorna. Hatar att ha såhär små fötter, hatar att se ut såhär, hatar mig själv. Min kropp är den värsta. Imorgon är det bal. Jag har ångest, min klänning var ju lite för liten. När jag kom hem tröck jag dessutom i mig 4 mackor. Ligger väl på cirka 5000000 kcal? Det är vad det känns som i alla fall. Och jag orkar verligen inte. Vill lägga mig ner och dö.'
Behöver en paus. På riktigt, från livet här, från allt. Mat. Min familj. Skolan, framför allt. MIn kropp. Vill bara.. försvinna in i mig. Kanske håller jag på att bli sjuk, som mamma påpekade. Kanske sluter jag mig för mycket i mig själv.
Gråtkänslan är i alla fall borta för tillfället. Men den lär återvända, trots att jag hatar att gråta. Så mycket hatar jag mig själv, att jag vil göra det jag hatar att göra allra mest. Gråta. Visa min svaghet.
Dessutom kräver alla mina närmsaste kompisar alltid kärlek. Vad får jag? Inget. De påstår att jag inte bryr mig, är dryg osv bara för att jag inte svarar på alla samtal eller alla mejl eller sms. Bara för att jag inte svarar efter högst fem sekunder. Jag orkar inte med dem. Låt mig ha ett annat liv, låt mig koncentrera mig på mig själv för en gångs skull. Och bara mig, inte någon annan. Jag orkar inte det. Jag orkar inte höra mer på era bekymmer och hemskheter, jag är inte eran fkn psykolog. Låt mig vara. Jag orkar verkligen inte för tillfället. Orkar inte med alla mina bekymmer, mina känslor, mina tankar när jag dessutom måste ta itu med era. Det är fan inte sjyst på något sätt. Inte något alls. Fuck off. Låt mig vara. Låt mig dö. Snälla. NU.
