Det är så svårt, det här med mat.
Jag har precis, vilket ni kanske förstått, börjat med detta att undvika mat. Och det går, som ni kanske också märkt, sisådär. Idag var jag ju på tjejmiddag, och fyfan. Äcklet bara kryper inom mig. Ska träna snart, träna bort allt det äckliga. Lasagne blev vi serverade och sedan kladdkaka. Och jag... alltså, det är svårförklarat. Men tackar jag nej, så börjar de ju tjata. Och det orkar jag inte. Så jag åt. Äckel, äckel, äckel. Sedan skrattade jag mycket också. Kanske tränade bort.. en mm av kladdkakan? Lol.
Nu ska jag gå och ta mentalt självmord.
Fred ut, man.