Hej på dig. Och ja, jag ska bli smal. Någon dag. 

 

Dock känner jag just nu för att kräkas, då jag tryckte i mig godis och mackor till mellis, fråga mig inte varför. Ni är välkomna att äcklas av mig.

Spy, spy, spy, stoppa fingrarna i halsen. Jag vill, ni förstår inte hur mycket jag vill. Men folk kommer hem snart, de får inte se, inte misstänka, inte tro. De ska bara vara. Tro att allt är normalt, att jag mår bra över fettet jag har överalt. Över att jag är tjock, fet, ful, äcklig och fettig. Usch, jag mår fan dåligt av bara tanken. Jag vill, men jag hittar inte motivationen. Hur gör man då? Finns det något att göra? Eller är det lika bra att börja svälta mig direkt? 

 

Då jag inte äger en matvåg får jag gissa på ett ungefär vad min frukost - ett green smith-äpple - väger, och därmed hur mycket kalorier. 

Men enligt google var 185 det högsta ett mellanstort äpple med skal vägde, så jag chansar på det för att vara på den säkra sidan. Och enligt ShapeUp är det då 94 kcal. Plus en banan, som enligt ShapeUp innehåller 116 kcal. Sammanlagt har min frukost bestått av 210 kcal. Wehå, way tog go? 

Bitches, I'm back on track, fetare än någonsin, mer taggad på att gå ner än någonsin. Kött fyfan, nu ska det svettas. 

Jag gör det själv, men rätt omedvetet. Kommenterar folks utseende. Har aldrig tänkt på att det faktiskt sårar folk. Har alltid umgåtts mycket med killar, och då har jag dryga kommentarer som självförsvar. För att få dem att förstå att de sårar mig. Sedan är det svårt att sluta. Men jag vet att det sårar - så, jag vet inte varför det är svårt att sluta. Hatar mig själv lite, just nu. Tänk om jag fått någon att må dåligt? Att börja gråta, såsom jag gjorde? Så som jag gör? Åh. Orkar inte. Skuldkänslor kryper i mig, i min mage. Fladdrar, bränner, gör sönder. Tänk om, tänk att, tänk när? Ångest, när ska jag säga förlåt? När får jag mitt förlåt?

När ska hon förstå, att hon favoriserar? Gah. För många tankar. För mycket skuld. 

Skulle sitta bra med en kula i huvudet. 

Åt frukost, ca en dl vaniljyoghurt med kanel i samt en havre-knäcke-sak. Tänkte ta en brödbit, franskbröbulle, men jag var stark. Det fick mig att bestämma mig - jag ska klara det här. Jag ÄR stark. 

Var ute och sprang 2,2 km, inte så mycket, men oj vad skönt det var. Och jag förbrännde ändå rätt mycket, vilket gör mig stolt, haha. Så nu ligger jag på -13, och mitt maximum-intag är 1000 nu under sommaren. Helst under 750, men bli det kritiskt så är 1000 verkligen max. Det känns bra. Jag klarar detta. 

Åh, en till Sak att må dåligt över, utöver den dåliga maten och träningen, är att jag mördar båda mina blogqar.. Förlåt. Hur som helst - förlåt. Men det går inte just nu. Vill någoN nå mig eller bara se hur det går, så finns jag på instagram - SistaChansen där med. Puss på er, ni är starka! 

 

 

Och oj vad jag har ätit, fyfan. Äckligt, äckligt. Ska måtta mig själv och jämföra med slutet av sommaren. Nu ska jag.. packa upp för att sedan packa ner igen.. Stress, Men puss på er. 

Ja, sista gången vi ses på tio dagar.. tror jag. Puss.

Typ. Fettiga jag.. njä, inte alls. Ätit för mycket, för mycket. Men snart är vi i Skåne, då börjar jag om. Så börjar jag om frånnoll. Innan dess, Portugal & Dalarna. Puss.

Samtidigt är det så skönt att komma därifrån. Börja om på nytt. Hela året har gått rätt dåligt, men nu är jag back on track - hade den bästa starten på ett sommarlov. Någonsin, trots mycket kalorier.

Fick två stipendier - det var alla man kunde få - och blev då 3500 (!!!!) kronor rikare. Dessutom fick vi pengar från klasskassan och blablabla. Sedan, när jag först vaknade imorse, låg ett iPhone-skal på min hylla. Vilket betyder.. iPHONE! Den är på väg, iih. Så taggad. Sedan var jag med fina vänner och åt sallad och lite kaka efter - svalde ångesten och log. Hade faktiskt kul, minus den delen av mig som ville gråta. Men ja, annars. På kvällen var de flesta niorna ute och krökade. Så mysigt, trots att vi gick runt typ hela stan. Nästan. Pratade mycket med killen jag gillar, woho! ♥

Mycket bättre start kan man inte ha, i alla fall inte jag. Imorgon har jag planerat lite, men kan visa er då. Håller på att somna atm, haha.. så, godnatt. Keep on fighting!

Fitta. Alltså, min motivation är verkligen nere i botten. Hur gör ni alla fina där ute? Hur gör ni för att alltid finna motivationen?

Snälla, jag är desperat.

Så, varför vill jag bli smal, egentligen?

För att jag..

1. Hatar min kropp.

2. Tycker den är äcklig.

3. Mår allmänt dålig när jag ser allt fett på magen och låren. Det är äckligt.

4. Vill bli mer accepterad av samhället, sorgligt men sant.

5. För att visa att jag kan.

Tja, där har vi väl de fem egentliga anledningarna till att jag vill bli smal. Och sen - varför skulle jag INTE vilja vara smal?