Hemma!

Och oj vad jag har ätit, fyfan. Äckligt, äckligt. Ska måtta mig själv och jämföra med slutet av sommaren. Nu ska jag.. packa upp för att sedan packa ner igen.. Stress, Men puss på er. 

Hejdå.

Ja, sista gången vi ses på tio dagar.. tror jag. Puss.

..va

Någon som har bloggesse här? Vadfan har de gjort, haha? :(

Närmare bild´?

Någon undrade, och mitt internet fakkade upp. Hur som helst - har ingen bättre bild på mina mål, och de var inte så stora. Ville bara visa ungefär hur de ser ut.

Hej, döende blogg!

Saknat mig? Det var jag att ni har.
Typ. Fettiga jag.. njä, inte alls. Ätit för mycket, för mycket. Men snart är vi i Skåne, då börjar jag om. Så börjar jag om frånnoll. Innan dess, Portugal & Dalarna. Puss.

Ni som kommit in -

Förlåt mig! Råkade skicka länken till denna blogg till en tjej jag känner irl, så därför är det lås. Men haha. Det ser ju bara ni som kommit in.. Men nu vet ni, i alla fall.

Nystart.

Nu är det över, hela grundskolan. Det känns hemskt, men samtidigt.. härligt. Jag gillar det, men jag kommer sakna alla härliga personer, alla dessa personligheter jag fått möta genom åren. Jag kommer sakna alla elever, lärare, skratt, sorger och tja. Allt.
Samtidigt är det så skönt att komma därifrån. Börja om på nytt. Hela året har gått rätt dåligt, men nu är jag back on track - hade den bästa starten på ett sommarlov. Någonsin, trots mycket kalorier.
Fick två stipendier - det var alla man kunde få - och blev då 3500 (!!!!) kronor rikare. Dessutom fick vi pengar från klasskassan och blablabla. Sedan, när jag först vaknade imorse, låg ett iPhone-skal på min hylla. Vilket betyder.. iPHONE! Den är på väg, iih. Så taggad. Sedan var jag med fina vänner och åt sallad och lite kaka efter - svalde ångesten och log. Hade faktiskt kul, minus den delen av mig som ville gråta. Men ja, annars. På kvällen var de flesta niorna ute och krökade. Så mysigt, trots att vi gick runt typ hela stan. Nästan. Pratade mycket med killen jag gillar, woho! ♥
Mycket bättre start kan man inte ha, i alla fall inte jag. Imorgon har jag planerat lite, men kan visa er då. Håller på att somna atm, haha.. så, godnatt. Keep on fighting!

Provar en klänning

Vi får se om den spricker.
Vi får se om den passar.

Ingen fara. Den sprack inte.

Morgon

Åt nötter igår, massa. Massa kolhydrater. Tänkte dra ut och cykla i morse, men varken motivationen eller orken var där. Har redan misslyckats med mitt schema. :-)
Fitta. Alltså, min motivation är verkligen nere i botten. Hur gör ni alla fina där ute? Hur gör ni för att alltid finna motivationen?
Snälla, jag är desperat.


Forever alone.

Det är så himla tydligt att jag inte har några riktiga homies längre. Alla har sina egna gäng, och så kommer jag där - en liten jäkel som dras mellan alla. Jag är med folk från parallelklasser, dras mellan gäng i min klass. Jag passar inte in någonstans.
Återigen ställer jag mig då frågan - är det mig det är fel på? Kan jag inte hålla mig till ett par homies? ATM, har jag nästan inga nära vänner. Bara en massa flyktiga. Inga som jag kan sitta uppe och snacka hela natten med, bara sådana jag kan sova över hos. Åh. Vad är det för fel på mig?
Är det så att ingen vill vara med mig hela tiden, för att jag är påfrestande? Fet? Ful? Är jag så äcklig att det inte går att vistas utomhus med mig? Är jag verkligen så hemsk? Svaret på frågan är JA. Jag är så hemsk. Hur kommer det sig annars att det alltid är just de fyra, eller de tre, de två? Jag fins inte alltid med. Det lilla gröna monstret river i mig, det sliter, biter, drar. Det förstör mig inifrån. Det river upp ett stort hål i min bröstkorg, ett hål som redan växt sig för stort. Ett hål som inte kan lagas.
Det är de fyra - de fyra ska åka på roadtrip i sommar, till deras olika landställen. Jag har också ett landställe. Hallå? Någon? Nehe. Ni fyra. Som vanligt. De fyra firar varandras födelsedagar. De fyra tackar varandra. Jag fick inget tack, trots att jag också var en av de som fixade. Jag fick inget tack. Bara ett hejdå. Varför bjuder ni ens in mig någon gång ibland? Det är ju så tydligt att ni inte vill ha mig där. Det är så tydligt att jag inte är önskad. Jag vill bara bort här ifrån. Nu, tack. Ner till släkten, Skåne, sommarvärmen. Ner dit, där jag kan börja om. Sluta faila som jag gör nu. Jag vill inte vara femte hjulet längre, även om det alltid är det jag blir. Femte fucking hjulet, den som alltid blir över. De har redan delat upp sig två & två. Så kommer jag där och förstör. Förstör deras fina parindelning. Förstör är det jag gör bäst, det är det jag är bra på.
Kanske borde jag bara försvinna. Bort. Från allt. Från er. Kanske skulle det bli lättare. Ni skulle slippa låtsas gilla mig, för jag skulle inte finnas mer. Ni skulle sluta behöva fakea. Låtsas. Leka. Spela teater. Ni skulle kunna vara som vanligt. Utan en tanke på mig.
Orkar inte mer.

TH

Inga ätstörningar här, nej.

Anonym, åter igen.

Ja, haha. Kul att du kollat så långt bak i arkivet. c:
Nejmen ja, anledningen är fortfarande att jag ska tatuera mig i höst, men. De fem.. största anledningarna var de jag räknade upp innan, i alla fall atm. Fast tatueringen är fortfarande bland de första.. Hm. Sex punkterna i så fall. :)

Mål!

Har läst någonstans (eller fått för mig) att med mål når man längre, så.


Ska till en kompis i slutet av denna vecka, så vi får se hur det går där. Därför har jag ett galet hög mål där. Alla andra dagar - under noll.

Varför vill jag bli smal?

Såg denne 'Anonymes' kommentar nyss, och ja. Vet ju inte om du stalkar min blogg eller inte, alltså vet jag inte om du ser detta eller inte, men jag kan ju ta och svara på det anyways.

Så, varför vill jag bli smal, egentligen?
För att jag..
1. Hatar min kropp.
2. Tycker den är äcklig.
3. Mår allmänt dålig när jag ser allt fett på magen och låren. Det är äckligt.
4. Vill bli mer accepterad av samhället, sorgligt men sant.
5. För att visa att jag kan.
Tja, där har vi väl de fem egentliga anledningarna till att jag vill bli smal. Och sen - varför skulle jag INTE vilja vara smal?

My gun, my head, click pang, I'm dead.

Hahahahaha, fyfan. Värsta helgen. på länge. Orkar inte. Förlåt. Men jag orkar inte.

Sakna mig inte för mycket nu bara.

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag kan sitta själv i parken

Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Ska iväg till en kompis landställe i helgen, och ja. Det kommer bli mycket mat, men ska kväva min ångest. Gråta ska jag inte göra. Jag ska vara stark. Vi hörs på söndag. Puss på er, var starka!

Svar till anonym.

Alltså.. hur mycket du bränner på 20 minuter? Det beror ju helt på vad du gör för aktivitet. Hopprep, springa, jogga, gå, powerwalka? Vad är det du gör?

Sena svar -

Förlåt för mina sena svar, men bättre sent än aldrig.

Frågor på Dagens intag-inlägget -
Vad för kalorisnål sushi åt du?
Haha, okej. Jag vet inte om den var så kalorisnål, men åt endast 4 bitar. Tog det första alternativet på ShapeUp, och därför kan det ha blivit aningen kalorisnålt. Vet dock inte om det var så IRL, eller om ShapeUp lurade mig.

Du som kan, hur mycket är minus 20 minuter då? -
Va? Förstod inte frågan, Anonym.

Dina nuvarande mått och vikt?
För tjock, för hög.

Om bilden på dig själv; Du är vacker. Och det är otroligt synd att någon så söt ska behöva tyngas ner av tårar.



Morgonens första tanke.

Min mage kurrar.
Lycka.
Sista skoldagen jag faktiskt behöver ha.
Förvirring.
Snart behöver jag aldrig komma tillbaka till den sketna här sktena skolbyggnaden, snart går jag frivilligt till skolan.
Jag har kontroll över mitt liv. Helt.
Jag behöver teoretiskt sett aldrig gå in i en skolbyggnad igen.
Jag är verkligen fri.
Jag kommer sakna min klass.
Sorg.
Men jag kommer få en ny.
Rädsla.
Helt ny start, utan att det förflutna förstör.
Hopp.
Jag kommer få sommarlov tjock, men i höst - då ska jag vara smal.
Jag kan.

Hetsa..

7 mackor. Orkar inte. Med. Mig. Själv. Splittrad. Glassplitter. ÖVerallt. Jag är bara försvunnen. Tusen bitar, som inte ens den bästa silvertejpen kan fixa.

-184

Gått en mil (plus någon kilometer) med skolan idag. Sammanlagt tog det väl 120 minuter, och jäklar! Ligger på -184 kcal nu, stolt. Egentligen skulle jag legat på typ minus 466, men hade med mig lunch dit - en sockerreducerat yalla och ett grönt äpple. Det var gott. Och mina fötter är helt döda. Tur för mig att jag då inte har ett socialt liv, så att jag slipper umgås med någon "☺☺☺☺"

Känna på fettet

Hej ångest.
Jag har gått upp i vikt. Upp i kroppsmassa. I fett. Jag känner det när jag sitter ner, står upp, rör mig, är stilla, ligger ner, sover, är vaken, överallt. Alltid. Hela tiden. Jag vill bara klippa av det, få det att försvinna från min kropp. Vill skära av det, mörda det, få det att försvinna bara. Men nej. Det finns där, försvinner aldrig. Vad jag än gör, hur jag än äter, hur jag än tränar.. det försvinner inte. Aldrig. Fitta. Jag hatar min kropp. På riktigt, det är inte bara något jag känner. Det jag känner.. det är hat. Som jag aldrig känt på den nivån innan. Aldrig. Jag hatar det. Äckliga jag. Äckliga fett. Äckliga allt. Ångest. Ut nu. Cykla fem minuter. Träffa kompisar. Låtsas vara glad. Fitta.

Tappat orken.

Jag bara misslyckas, misslyckas, misslyckas.
Jag är så splittrad en människa kan bli, och jag orkar bara inte. Nu kommer det bli så mycket mat, det vet jag ju. Skolavslutning, landställen, jag vet inte allt.  Omöjligt att undvika.

Med vodka i kroppen, röklukt på fingrarna och ömmande fötter.

Har haft den roligaste dagen på länge. Med alla mina älskade skolkamrater osv . Tack för att ni finns, haha! Balen var underbar, med mycket skratt.

Men även en jävla massa mat. Dock lät jag inte min s.k ånget komma upp till ytan. Idag var en glad dag. Men nu känner jag för att lägga mig ner, spy och sedan fasta i en månad. Minst. För sommaren närmar sig. Och det är ingen förändring. Orkar inte.

Hur som helst - balen var så mysig. Även om det inte var en bal, utan mer en middag. Tre-rätters. Champange utan alkohol till det. Mycket kalorier, otroligt mycket, men jag har å andra sidan gått mycket. Efter middagen, gick hur som helst alla nior ut och bara.. va. Det var mysigt. Har pratat med folk jag inte pratat med på länge, skrattat, druckit, rökt och bara varit. Det var härligt. Dock värkte klackarna efter att ha stått/gått i runt 3½ timme, men det var det värt. Jag älskar alla nior på vår skola, hah. Speciellt en person. Men honom tänker jag inte ägna mer tid åt idag, då jag nästan hela kvällen koncentrerade mig i smyg på var han var. Stalker som jag är.

Såg även att jag fått en massa kommentarer, och jag ska svara på dem imorgon. Orkar inte nu, nyss hemkommen, ont i fötterna osv.. Nej, vi hörs imorgon. Puss på gumpen!



Dagens intag.

Sushi för första gången, samt en cola zero. Sammanlagt in - 166 kcal. Sedan har jag väl sammanlagt gått runt i typ en 50 minuter, vilket är minus cirka 194 kcal. Ligger alltså minus 28 kcal. Ska på bal senare, men ja. Det får bli mycket idag, orkar inte. Puss på rumpan.

Bild på mig.

Bild på mig, den kanske försvinner snart, vem vet. Men atm kan ni få en suddig bild av mig och de tårar jag gråtit under kvällen.


Jag passar i klackar, men klackarna passar inte mig.

Orkar inte, behöver bara skriva av mig. Jag mår dåligt, idag är ingen bra dag. Inte alls.
Imorse åt jag frukost. Ett misstag. Även om jag endast åt en dl yoghurt på 85 kcal, kom jag på att jag hade hkk. Och att jag var tvungen att gå. Där trodde jag att det skulle bli köttfärspaj, men nej. Det blev pizza. Tre olika. Eller ja, fyra för att vara exakt. Och man skulle äta en bit av varje, det vill säga.. innan lunch hade jag fått i mig minst 600 kcal. 600. Sexhundra. Redan där mådde jag dåligt. Ana grät. Greger var nöjd.
Senare, kom i alla fall en bra sak - nu har jag MVG i alla NO-ämnena. Grattis till mig, alla nöjda? Nej. Jag skulle givetvis försöka få MVG i musik också, bara.. för att jag ville. Om jag inte provat, hade jag mått dåligt över det med, så varför inte? Så där satt jag. I två timmar. Ibland pratandes med en kille i min klass, ibland sjungades för mig själv. 5 gånger sjöng jag för min lärare. Men nej. Fuck it, orkar inte. Tårarna var seriöst nära på att komma efter femte gången.
"VG+, helt enkelt" var min musiklärares kommentar. Många grova tankar fanns i mitt huvud atm, och tårarna var såhär nära på att komma. Verkligen. Nära. Jag kände dem. Men jag ville inte gråta. För guds skull, det var bara ett betyg. Kan vi ju låtsas.
"Är allt okej?" var hans följdfråga. Men nej, det är inte okej.
"Ja."
Sedan gick jag, surandes och kunde endast koncentrera mig på att inte börja gråta i skolan av alla ställen, mot skobutiken som var mitt nästa mål. På vägen gick jag förbi Buylando, och vad är bättre än att tröstäta? Att inte göra det. Men så tänkte ju inte jag. Inte Greger heller. Godis köpte jag, åt upp allt. Sedan, i skobutiken, provar jag två par skor. Väger mellan dem. Och de jag ville ha mest, mina små älsklingar - passade inte. Ångest och skit. Var seriöst kär i de skorna. Hatar att ha såhär små fötter, hatar att se ut såhär, hatar mig själv. Min kropp är den värsta. Imorgon är det bal. Jag har ångest, min klänning var ju lite för liten. När jag kom hem tröck jag dessutom i mig 4 mackor. Ligger väl på cirka 5000000 kcal? Det är vad det känns som i alla fall. Och jag orkar verligen inte. Vill lägga mig ner och dö.'
Behöver en paus. På riktigt, från livet här, från allt. Mat. Min familj. Skolan, framför allt. MIn kropp. Vill bara.. försvinna in i mig. Kanske håller jag på att bli sjuk, som mamma påpekade. Kanske sluter jag mig för mycket i mig själv.
Gråtkänslan är i alla fall borta för tillfället. Men den lär återvända, trots att jag hatar att gråta. Så mycket hatar jag mig själv, att jag vil göra det jag hatar att göra allra mest. Gråta. Visa min svaghet.
Dessutom kräver alla mina närmsaste kompisar alltid kärlek. Vad får jag? Inget. De påstår att jag inte bryr mig, är dryg osv bara för att jag inte svarar på alla samtal eller alla mejl eller sms. Bara för att jag inte svarar efter högst fem sekunder. Jag orkar inte med dem. Låt mig ha ett annat liv, låt mig koncentrera mig på mig själv för en gångs skull. Och bara mig, inte någon annan. Jag orkar inte det. Jag orkar inte höra mer på era bekymmer och hemskheter, jag är inte eran fkn psykolog. Låt mig vara. Jag orkar verkligen inte för tillfället. Orkar inte med alla mina bekymmer, mina känslor, mina tankar när jag dessutom måste ta itu med era. Det är fan inte sjyst på något sätt. Inte något alls. Fuck off. Låt mig vara. Låt mig dö. Snälla. NU.



Ligger på 0.

Med lunchen, som jag tvingades äta, ligger jag på exakt 0. Till middag blir det något panerat, som jag kommer peta av, med potatis tror jag. Får se vad jag landar på ikväll, men tror att jag ska träna lite efter maten. Hoppa lite rep eller så. Tihi.

Dagen börjar bra.

Trots frukost på 300 kcal (ja, jag mådde illa), så ligger jag på minus nu. Har tränat som en elitidrottare i ungefär 40 minuter, med TVD som sällskap, riktigt mysigt. -165 atm, och ska gå en runda på stan (eller stan och stan, en skoaffär), så där förbränns ju lite.
Och ursäkta för dålig uppdatering i helgen, men den har gått förjävligt - dock är jag tillbaka nu, med nya krafter. Sommaren är ju snart här, så.

I'm lost in the world




Höh.

Tumblr_m4n4dj88ok1r4u9wdo1_400_large