Matmatmatmatmat
Det är fan det enda jag tänker på, hur mycket jag stoppar i mig. Hela tiden. Det gör det bara jobbigare. Jag hatar lov på det sättet att det är så enkelt att äta. Har man tråkigt? Bara att gå några meter ut till köket, bre en macka på 120 ckal och stoppa i sig. Ta en till. En till.
Det är så jävla enkelt, alldeles för enkelt. Därför vill jag tillbaka till skolan. Få lite rutin på allt, få anledningar till att hoppa över lunch osv.
"Jag behöver plugga"
"Maten är äcklig"
"Vi hade HKK ju.."
Allt det där & mer är ursäkter som går att säga när man är i skolan. Men hemma? Vad har jag att plugga då, liksom? Maten gör jag själv - då gör jag ju mat jag gillar. HKK har jag inte, inte hemma.
Ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest.
Jag åt en massa skit igår, trots att min mage skrek nej. Jag spydde inte upp något heller, vilket väl kan räknas som bra. Men inte bra att jag åt så mycket ju. Fan. Skiter i att äta mer i dag och imorgon, kanske jämnar det ut sig åtminstonde en liten bit då. Kan man ju hoppas, i alla fall. Ska ut på stan också, leta skor. Leta kläder kan jag ju inte göra med den här jävla kroppen som jag är fast i. Eller köpa oversize tröjor. Det kan jag ju göra.