Hetsåt & stoppade fingrarna i halsen. Dock hann jag inte få ut mycket innan jag hörde ytterdörren öppnas och insåg att någon hade kommit hem. Snabbt som fan drog jag ner byxorna och satte mig på toa. Låtsades som inget. (Jävligt glad över att jag är så bra på att spy nu, att inget kom på ringen, vilken jag glömt fälla upp.)

Det fick jag ju ångra bittert sen, när magen hade börjat smälta mack-jävlarna och alla var hemma. Ingen chans att spy här inte. Funderade ett tag på att gå ut och göra't, men ja. Vad ska folk tro då, liksom? En ungdom som redan är full klockan 18.00? Nej, tack.

Så nu sitter jag här och hatar mig själv. Inte kan jag heller fasta imorgon, en familjedag ska det bli. Fixa på mitt rum.

Jag orkar verkligen inte. Vill bara bli smal. Nu, nu, NU!

Jag orkar inte med denna jävla imperfektion. Jag vill bli smal, och jag vill att det ska gå på en dag, helst en minut. Under natten, möjgligtvis. Att jag imorgon vaknar upp och är smal.

Men allt jag kan göra är att kämpa för det. Kämpa som jag aldrig kämpat förr. Sommarlovet är nära.