Till middag hade vi gjort nudelsoppa. Jag åt alldeles för mycket, men jag åt bara för att mamma inte skulle börja fråga saker. Som varför jag inte åt så mycket igår, eller i måndags. Eller varför jag knappt åt något till mellis. Så, jag åt. För mycket.

Sedan, när mamma stack på träning, gick jag ner till affären för att köpa laktosfri yoghurt (eftersom att jag är laktos, omg). Men när jag väl står där.. Det första man går förbi, är godiset. Sen chipsen. Sen bröden och alla kakor. Och när jag väl står där.. Ja. Jag vet inte vad som hände, men jag köpte i alla fall, förutom yoghurten, en donut. Med äppelfyllning. Och jag åt den när jag kom hem. Snabbt som fan. God var den, men oj vilken ångest jag fick. Så jag gick till toaletten. Stack ner fingrarna i halsen, så många gånger som det behövdes. Eller.. så många gånger tills att donuten var borta. När nudlarna och blodklumpar började komma, orkade jag inte mer. Det är ju fan ansträngande.

Jag spolade och gick in i duschen. Och nyss, när jag drack vatten, kände jag att blodsmaken fortfarande var kvar i munnen.