Jag vill bli smal.

Min mamma, återigen.

Alltså, den kvinnan stör mig dagligen.

Men hallå, skulle inte jag ut och springa nyss? Nej, tydligen inte. Tar på mig en tjocktröja, då det är kallt ute. Lillebror kommer. Ställer en fråga, medans jag sätter på mig löparskorna.

"Ska du ut och springa?"

"Nej" svarar jag sarkastiskt. Han ställer en ny fråga, denna gången riktad till mamma.

"Varför är hon så jävla otrevlig hela tiden?" Mamma svarar.

"Jag vet inte varför hon är så jävla otrevlig hela tiden." Mamma svär aldrig. Jag får inte svära. Då blir jag tillsagd. Min lillebror blir aldrig tillsagd. Jävla myttare, min mamma. "Jag säger visst till honom". Nej, det gör hon inte. Hon favoriserar honom, har gjort det hela livet. Alltid han först, alltid han som ska ha skjuts någonstans, alltid på hans träningar de kommer, aldrig han som blir tillsagd.

"Du ser bara vad du vill se", påpekar jag.

"När gjorde jag det senast?" frågar hon.

"Nyss", svarar jag.

"Vadå, har han gjort fel?"

Vad kan jag säga? Nej. Men han gör fel annars. Svär. Får vår lillasyster att börja gråta, utan att få skit för det. Jag får skit för att jag ber vår lillasyster gå ut från MITT rum.

Jag är så avundsjuk på honom, ja. Sjukt. Det finns ett litet grönt monster inom mig, förutom Ana, Mia och Greger. De tillsammans river i sär mig. Vill så olika saker. Vill uppnå olika saker med mig. Ana vill att jag ska ut och springa eller cykla. Mia vill att jag ska ut och spy. Greger vill att jag ska ta glass i frysen. Det lilla, gröna monstret vill att jag ska bråka med mina föräldrar. Säger att det är deras fel. Vilket ju är sant. Men jag lyssnar inte på någon av dem. Jag sitter på mitt rum. Ilsken, arg. Mina hörlurar funkar inte. Jag kan inte röra mig utan musik, kan absolut inte springa utan den. Det går inte. Så jag sitter här. Ensam, med musiken, i träningskläder. Skorna ligger bredvid mig. Avslitna i frustration. Jag orkar inte mer.

sv: Ja, den är så sjukt bra!!!

tack finaste du, puss!

Hello, är de där siffrorna däruppe din vikt?

Åh hallå hallå!:D jag är fullkomligen super lycklig över att jag nyss hittade hit:) blir inspirerad och det känns skönt att se någon annan skriva det som jag själv tänker/är med om. även om jag självklart inte är glad för din skull att du har det jobbigt hemma och allt sånt:/ men du förstår kanske vad jag menar?

Stöttar dig, och önskar dig lycka till:) pepp pepp!